I eftermiddags var det mammas urnsättning och bouppteckning på begravningsbyrån. När vi träffades på kyrkogården och representanten från begravningsbyrån frågade om jag ville hålla urnan sa jag först att det ville jag nog inte, men när han sa: ”Hon har ju burit dig” kände jag att jag absolut ville hålla mamma en sista gång så jag satt med urnan i knät och klappade om ”henne” lite.
Så skulle vi sänka ner urnan i jorden och jag hade sagt innan att det ville jag nog helst inte alls göra, men det föll sig plötsligt naturligt att Bror och jag gjorde det tillsammans när vi väl var på plats.
Summa summarum; jag höll mammas hand när hon lämnade oss den 17 februari, jag bar henne i det sista och följde henne så långt man kan följa någon i och med denna ceremoni. Ja, det blir ändå ett bra minne att ha med sig när allt har lagt sig. Puss och kram lilla mamma, vila i frid.