Igår kom hon till oss, denna rädda, söta, lilla varelse – Lisa. En kollega till maken har tagit hand om henne då hon levt under svåra förhållanden tidigare. Enligt uppgift först på ett ställe bland andra hundar (och människor?) som förmodligen inte varit så snälla mot henne; matsituationen verkar ha varit mest traumatisk för henne. Så blev hon ”omhändertagen” av en person som stängde in henne i en källare och lät henne komma ut en gång om dagen. Detta enligt vad jag hört, alltså. Stackars liten…
Hon är så försiktig, lättskrämd och skygg, denna lilla Lisa och jag önskar så att hon vågar äta och dricka ordentligt snart. Hon måste förstås till veterinären också och till någon som fixar hennes päls, men mest av allt verkar hon behöva någon som är snäll mot henne – på riktigt. I det avseendet tror jag att hon hamnat helt rätt, men vi är inte helt säkra på att vi har möjlighet att ta oss an henne på heltid. Det är ett stort ansvar att ta hand om ett djur och frågan är om hon någonsin kommer att bli trygg och lugn eller om hon är förstörd för alltid…